Förra helgen kom äntligen den omtalade potatisen ned i jorden. Vi (läs: pappa) fräste upp ett nytt land i trädgården, den del som är så ojämn att det inte ens går att klippa gräset… Dessvärre verkar vi bo på en lervall så det var inte helt lätt. Lite matjord hittade mor i den jordhög som blivit efter att grannen Karlsson (ja, han är egentligen inte vår granne, utan barnbarn till vår granne) plattat till marken framför vedboden så att nästa vinters ved ska ligga och torka någonstans. Mor och jag kämpade med att blanda matjord och brunnet hästgödsel med leran tills vi fick något som kunde likna ett potatisland. Mamma sa att man egentligen skulle gräva fåror och så en fot emellan, men vi spettade hål i stället och stoppade i potatisarna. Mycket enklare, tyckte vi.
Förutom den potatis jag själv har förgrott som jag tror var King Edward, som kommer sent, så köpte vi en tidig sort också, Maris Bard. Förhoppningsvis blir det lite färskpotatis i sommar.
Nu gäller det bara att hålla undan ogräs och vara med och kupa runt plantorna när de börjar komma upp.
